Kommentar: Detta är ett missvisande påstående som används över hela världen av genteknikförespråkarna. En del av dessa (inklusive vissa tongivande svenska forskare) säger till och med att man "genmanipulerat i tusentals år". Det ger det felaktiga intrycket att det inte är någon väsentlig skillnad mellan konstlad inmanipulation av enskilda gener och växtförädling.

Vid traditionell växtförädling genom korsning sker aldrig någon konstlad manipulation av enskilda gener. Man sammanför bara vad som anses lämpliga genbärare - individer. Resten sker genom naturliga forplantningsmekanismer. I slutändan ger detta, ofta efter flera korsningar en kombination av gener som ger en önskad förbättring av egenskaperna. Något ingrepp i själva generna har inte sett. Det är därför fel att säga att man "ändrat på generna"

Därför och av skäl som jag återkommer till nedan är det en himmelsvid skillnad mellan traditionell växtförädling genom korsning och genmanipulation.

Skillnaden är mindre när det gäller den moderna växtförädling som använt sig av konstlade metoder som strålning till att framkalla mutationer i generna. Vissa forskare har ifrågasatt det riktiga i att släppa ut sådana livsmedel utan noggrann säkerhet testning. Men även här finns det väsentliga skillnader mot genmanipulation.

Som Steven Druker påpekade har till och med det amerikanska livsmedelsverkets egna forskare, vilka rekryterats bland USA:s främsta experter på området, påtalat att det finns viktiga skillnader mellan växtförädling och genmanipulation - skillnader som de anser inte berättigar till att man lagmässigt jämställer förädlade och manipulerade livsmedel.

(Eftersom detta är en viktig sak var undertecknad noga med att exakt notera orden inom citationstecken)

Kommentar: Detta är otvetydigt fel. För att säkerställa den inmanipulerade genen har effekt, kombineras den just med "annat DNA" nämligen en s.k. promoter. Dessa promotorer kan åstadkomma betydelsfulla oförutsägbara effekter och kan enligt vår expertrapport tänkas leda till bildning av oväntade skadliga ämnen.

Denna fungerar så att den hela tiden specifikt stimulerar den införda genen till aktivitet. Den promoter som används i de flesta fall kommer från ett blomkålsvirus "Cauliflower Mosaic Virus (CaMV)". Denna innehåller även molekyler, så kallade "enhancers" som ytterligare verkar aktivitetsstimulerande. Dessa enhancers verkar ospecifikt, och kan därmed stimulera omgivande gener. Följden är att helt oväntade effekter kan uppstå av denna aktivation. Ämesomsättningen kan störas så att det blir obalanser med oförutsägbara konsekvenser. Det kan inte uteslutas att det därmed bildas skadliga ämnen.

I tillägg till promotern kombineras den önskade genen ofta med ytterligare DNA som har till uppgift att motverka de effektiva genetiska mekanismer som motverkar upptag av artfrämmande DNA. Även detta DNA har misstänkts kunna vålla allvarliga problem men på den ekologiska sidan, vilket ligger utanför ämnet.

(Tyvärr hann jag inte göra en exakt anteckning men andemeningen var att enskilda gener är bärare av enskilda specifika egenskaper och illustrerades av ett diagram)

Man gavs intrycket att införandet av en gen endast ger upphov till en speciell egenskap. Detta är fel. Denna föreställning förelåg när gentekniken "uppfanns". Men den har motsagts av modern forskning!

Genforskningen har visat att geners effekt är beroende av deras miljö - såväl av helheten av övriga gener samt cell- och livsmiljö. Detta innebär att en gen som införs i en helt främmande miljö, vilket ofta är fallet vid genteknik, kan få andra effekter än vad som avsetts se "The new understanding of genes" (http://www.psrast.org/newgen.htm).

Visserligen kan en inmanipulerad gen ge upphov till den önskade egenskapen men den kan samtidigt ha andra effekter som är omöjliga att förutsäga. Detta kallas pleiotropi.

Denna problematiska konsekvens av genmanipulation har påtalats av PSRAST sedan flera år. Pleiotropi nämns också i en nyutkommen skrift som ett av problemen vid genmanipulation av USA:s Vetenskapsakademi (National Academy of Science /NAS) (1). Citat: "The mechanism for creating unexpected proteins or unexpected toxins or allergens would be pleiotropy" [sid. 134]. NAS varnar för att denna mekanism kan ge upphov till "unintended compositional changes" (icke avsedda förändringar i sammansättningen) och manar FDA, EPA (miljöskyddsförvaltningen) och USDA (jordbruksministeriet) att beakta sådana effekter.

Kommentar: Detta motsägs av framstående internationell expertis. Som framgår av ovannämnda tvärvetenskapliga rapport "The Safety of Genetically Engineered Foods…" kan man med på grundval av molekylärbiologisk kunskap teoretiskt förutsäga flera tänkbara orsaksmekanismer till att det kan uppstå biokemiska störningar som kan genera oväntade och potentiellt skadliga ämnen. Dessutom har man i experimentella studier kunnat bekräfta att skadliga ämnen kan uppstå helt oväntat. Såsom Steven Druker påtalade, har även det amerikanska livsmedelsverkets egna experter bekräftat att sådana oväntade ämnen kan uppstå genom genmanipulation. Därtill har nyligen den amerikanska vetenskapsakademin, NAS, såsom ovan nämndes, påtalat att bildningen av oväntade ämnen är ett säkerhetsproblem.

Vissa genteknikförträdare har hederligt erkänt att genmanipulation kan ge upphov till oväntade och i värsta fall skadliga ämnen. Men de har samtidigt hävdat att risken är ytterst liten. Dr Druker meddelade mig igår att Livsmedelsverkets generaldirektör Stuart Stork uttryckt den uppfattningen som ett försvar för att verket inte anser att rigorös säkerhetstestning av dessa livsmedel är nödvändig.

Men uppfattningen att risken är liten är gripen ur luften. Som närmare förklaras i sagda PSRAST rapport finns det inget som helst erfarenhetsunderlag för att kunna bedöma hur stor risken är för att skadliga ämnen skall kunna uppstå.

Den stora kunskapsbristen om DNA gör enligt vår expertgrupp gör det omöjligt att teoretiskt på teoretiska grunder gissa sig fram till en tillförlitlig storleksordning hos denna risk. Man känner bara till vad cirka 3 % av DNA har för funktion (generna). Övrig DNA trodde man länge var en barlast och molekylärbiologerna kallade det för "skräp-DNA" (Junk DNA). Men under 90-talet har man upptäckt att detta DNA har viktiga funktioner bland annat i regleringen av generna. Det har en ordnad struktur av en språkliknande karaktär, men dess kod är okänd.

Kommentar:

Detta är bevisligen fel. Resultaten av FlavSavrtestningen har anförts av FDA som ett bevis för att genmanipulation av livsmedel i allmänhet inte medför skadliga effekter (jag fick intrycket att en av genteknikförespråkarna antydde något liknande men inte på ett entydigt sätt). Efter FlavrSavrtestningen sade FDA att i och med att man inte fann några indikationer på hälsovådliga substanser i FlavrSavr så behövs ingen oskadlighetstestning på genmanipulerade livsmedel.

Men dokument, som Steve Druker enligt amerikansk lag kunde kräva tillgång till, visade att man hade funnit skador i mag-tarmkanalen hos försöksdjur som åt FlavrSavr. Detta sekretessbelades emellertid av FDA.

Detta har endast varit känt sedan sommaren 1999, så jag håller inte för uteslutet att paneldeltagarna inte var medvetna om detta.

Det måste också påpekas att det är ett elementärt molekylärbiologiskt faktum att varje genmanipulation är unik. En gens effekt är helt beroende av var den hamnar och detta skiljer sig från fall till fall även vid genmanipulation på samma art. Det är omöjligt att från ett särskilt fall dra generella slutsatser om teknikens säkerhet såsom FDA gjorde med hänvisning FlavrSavr undersökningen.

Det är ytterst anmärkningsvärt att FDA både negligerade detta faktum och ljög om resultatet av FlavrSavr testningen. Det överensstämmer med hur det gick till när man godkände det genmanipulerade hormon som används för att öka kors mjölkproduktion. En veterinär i FDA (Dr. Richard Burroughs) avskedades 1989 när han var kritisk mot den uppifrån påtvingade släpphäntheten vid tillståndsgivningen. Dessa båda fall synes tyda på att industrin fått ett otillbörligt inflytande på FDA:s beslutsprocesser. Historien om det genamnipulerade hormonet är belysande (se "FDA regulation meant to promote rBGH milk resulted in antibiotic resistance, Comment by PSRAST").

Kommentar: Delvis har detta redan bemötts ovan i kommentaren till påståendet att genmanipulation inte kan ge upphov till skadliga ämnen (1). Vill därtill tillägga att vår expertgrupp kommit fram till att endast långsiktiga försök på människor och djur har möjlighet att påvisa oväntade skadliga ämnen i genmanipulerad mat. Sådana tester har varken utförts vid Livsmedelsverket eller av producenterna av genmanipulerade livsmedel som har ansvaret för deras säkerhet.