Kort introduktion

Observera att detta är mycket mera än bara en lista av begreppsförklaringar. Med utgångspunkt från grundbegreppen förklaras varför genmanipulation av föda är problematisk. Därför är det värt att läsa hela texten i en följd.

• Arvsmassan
• DNA
• Gener
• Genmanipulation
• Genetik
• Molekylärbiologi

 Arvsmassan: Den nedärvda substans i cellkärnan som innehåller information om hur en organism skall se ut och fungera. Arvsmassan styr utvecklingen av fostret till vuxen individ och reglerar i vuxen ålder alla skeenden i kroppen. Det sker inte en enkelriktad trafik av kommandon från arvsmassan, utan styrsignalerna påverkas och modifieras hela tiden av förhållandena i alla kroppens vävnader och av omgivningsförhållandena. På detta sätt sker det ett finstämt samspel mellan arvsmassan och omgivningen som varje ögonblick stämmer av verksamheten i varje cell till behovet.

DNA: Detta är det kemiska namnet på det ämne som arvsmassan består av. Den utgörs av en mycket lång dubbelspiral av "kodbokstäver", som utgörs av speciella kemiska molekyler. Det finns endast fyra olika kodmolekyler/bokstäver (adenin, cytosin, guanin och thymin). Det är ordningsföljden i kodbokstäverna som avgör egenskaperna.

Gener: Generna är bärare av egenskaper. De består av DNA. När idén om genmanipulation föddes för över 20 år sedan, trodde man att en gen motsvarade en egenskap. Men nu vet man att en och samma gen kan vara bärare av olika egenskaper under olika betingelser. Och i en del fall kan en enskild egenskap bestämmas av flera gener tillsammans. En gens effekter är resultatet av växelverkan med dess totala miljö. Kartläggningen av den mänskliga arvsmassan har ytterligare bekräftat detta, se "Human Genome research confirms the fallacy of the one gene - one property doctrine"

Så den gamla föreställningen "en gen - en egenskap", själva grunden för genmanipulationsidén, har definitivt raserats.

Mindre än 5% av all DNA utgörs av gener med känd verkan. Övriga 95-97% har okänd funktion. Tidigare kallades denna enorma "vita fläck" för "skräp-DNA" (Junk DNA). Om det vore överflödigt "skräp", skulle man vänta sig att kodbokstäverna vore ordnade på ett slumpmässigt sätt. Men på sistone har man funnit att denna DNA är ordnad på ett sätt som påminner om strukturen hos ett språk. Man tror nu därför att även denna DNA har en hittills praktiskt taget helt okänd funktion (se vidare "Arvsmassan mycket ofullständigt känd" eller för mer detljer, på engelska: "Junk DNA"   ).

Genmanipulation: Vi avser med genmanipulation att man genom konstlade ingrepp introducerar främmande gener i arvsmassan. Detta begrepp har av genteknikföreträdare på sistone förvanskats i syfte att förvirra allmänheten. Man har försökt påstå att varje form av avel är genmanipulation för att försöka "avdramatisera" detta. Men det är en himmelsvid skillnad mellan avel och genmanipulation.

Vid konventionell avel sker det ingen manipulation alls av generna, utan man korsar utvalda organismer och låter de naturliga fortplantningsmekanismerna svara för föreningen av moderns och faderns gener. Generna är hela tiden kvar i genom mångtusenårig utveckling väl avstämda miljö, där varje gen har en bestämd plats i den långa kedja av kodbokstäver som avgör dess verkan.

Vid genmanipulation plockar man ut en gen ur sitt naturliga sammanhang och stoppar in den på måfå i mottagarens arvsmassa. "På måfå" på grund av att gentekniken ännu är så primitiv att man inte kan styra var genen hamnar.

Eftersom en gen kan ha olika effekter under olika betingelser är effekterna av genmanipulation omöjliga att förutsäga, i synnerhet som man i de allra flesta fall introducerar artfrämmande gener. Dett innebär att den nya cellmiljön är främmande för genen.

Genmanipulation vore meningsfull som teknik om det fanns en direkt och entydig koppling mellan en särskild gen och en egenskap. Den vore ansvarsfull om man visste tillräckligt om arvsmassan för att kunna förutsäga effekterna av att föra in en ny gen. På grund av att så inte är fallet är genmanipulation ett blint experimenterande med oförutsägbara konsekvenser. Se vidare den engelskspråkiga artikeln: "The new understanding of genes".

Slutligen är det viktigt att vara medveten om att de flesta gentekniskt manipulerade organismer däribland alla genmaniplerade växter innehåller DNA från bakterier och virusar som tillförts för att göra manipulationen effektiv. Detta genetiska material är långt ifrån oproblematiskt. Här skall vi bara nämna några exempel på komplikationer som befarats:

Bakteriegenerna innehåller sekvenser som kan framkalla inflammationer (se The fate of food genes and the DNA CpG motif and its impact). Det virus DNA som används befaras kunna ge upphov till cancer. Forskning tyder på att gener från GMO livsmedel kan tas upp i vävnaderna, se t.ex. DNA from GM maize found in chicken tissues and in cow milk..

Genetik: Läran om arvsmassan med huvudaklig inriktning på hur nedärvningen av egenskaper går till.

Molekylärbiologi: Läran om arvsmassans molekyler. Det är molekylärbiologerna som utvecklat gentekniken i samarbete med växtförädlare. Molekylärbiologin är en ren laboratorievetenskap med högt specialicerad forskning som syftar till kartläggning av hur arvsmassan och därmed förknippade ämnen och processer ser ut och verkar.

Forskningsmetoden är utpräglat detaljinriktad - "analytisk". Man försöker härleda en kunskap om helheten genom att utforska delarna. Senare års utveckling inom vetenskapsteorin har visat att detta är omöjligt eftersom varje dels egenskaper i en levande organism bestäms av ett växelspel med alla andra delar.. Detaljinriktad forskning måste kompletteras med helhetsorienterad kunskapsinhämtning för att nå genuin och heltäckande kunskap.

Tyvärr är den helhetsorienterade forskningen starkt underutvecklad vilket innebär att kunskapen om livsprocesserna och deras reglering är fragmenterad och ofullständig. Eftersom forskare med starkt analytisk grundinriktning dominerar stort bland expertisen på genteknik, har helhetsaspekterna kommit i skymundan på ett mycket betänkligt sätt i bedömingen av genteknikens nytta och säkerhet. För mer om den bristfälliga kunskapen om DNA, se "Does science have enough knowledge about DNA to be able to predict and master the effects of genetic engineering?"

Jaan Suurküla

Publicerad okt 1999. Senast uppdaterad mars 2001.