FRÅGOR OCH NOTISER

Hur stor är risken med genmanipulerad mat? Tyvärr är det omöjligt att säga hur stor risken är för att ett genmanipulerat livsmedel innehåller ett skadligt ämne. Man har helt enkelt inte tillräckligt med erfarenhet. Eftersom det oväntat kan bildas helt nya ämnen i genmanipulerad mat borde det vara självklart att man har krav på rigorös oskadlighetstestning. Men tyvärr har EU-kommissionen accepterat så låga krav att det finns mycket stor risk för att ett skadligt ämne undgår upptäckt. Professor John Fagan, ledande expert på problemen med genteknik, anser att det bara är en tidsfråga innan en olycka inträffar så länge man inte skärper kraven avsevärt. Men inte ens de mest rigorösa tester kan med hundraprocentig säkerhet upptäcka tidigare okända risker. Särskilt kan långsamt verkande skadliga ämnen vara svåra att upptäcka.

Missbildade molekyler. Genmanipulation kan medföra störningar i ämnesomsättningen så att det bildas andra ämnen än vad som finns i naturliga organismer.

• När man försökte genmanipulera växter att producera kosttillskottet gammalinolensyra, bildades helt oväntat betydande mängder av den giftiga octadecatetraensyran. (Reddy SA, Thomas TL. Nature Biotechnology, vol 14, sid 639-642, 1996).
• När man genmanipulerade en bakterie till att producera kosttillskottet tryptofan, bildades mycket giftiga ämnen. - 37 personer dog och 1500 drabbades av livslånga plågsamma besvär innan man upptäckte orsaken (Mayeno, A.N. et al "Tibtech" 12:364, 1994). Bakteriekulturerna analyserades aldrig efter olyckan varför en strikt experimentell bevisning inte föreligger, men oberoende experter anser att övervägande skäl talar för att det var genmanipulationen som var orsaken till att giftet bildades.
• När en bakterie manipulerades till att producera tillväxthormon för kor (bovint somatotropin), visade det sig att genmanipulationen hade mefört att en av aminosyrorna (byggstenarna), som heter lysin, hade ersatts med en abnorm aminosyra, epsilon-N-acetyllysin ((Violand BN et al. Protein Science. 3:1089-97, 1994).

Detta är några exempel på fall där det helt oväntat bildats "missbildade" ämnen, som i bästa fall är oskadliga, men i värsta fall är hälsovådliga. I de ovan nämnda fallen har ämnena varit besläktade med, eller snarlika de naturliga ämnena. Det är välkänt inom medicinen att giftverkan kan uppstå när ett ämne är så likt den naturliga formen att det kan ske förväxlingar. I två av fallen har det rört sig om aminosyror, äggviteämnenas beståndsdelar. Även små ändringar hos dessa kan avsevärt påverka äggviteämnenas egenskaper. Enzymer och sk regulatorproteiner är äggviteämnen som spelar en centralroll i ämnesomsättningen. Ändringar i deras egenskaper kan ha en drastisk verkan på de biokemiska processerna i cellen och kan, i olyckliga fall, tänkas få hälsovådliga konsekvenser.

En annan möjlighet är att det bildas så mycket av ett naturligt förekommande ämne att det blir hälsovådligt. När man försökte öka jäsningsförmågan hos en jästsvamp genom att manipulera in flera exemplar av jästgener, bildades en ämnesomsättningsprodukt (metylglyoxal) i sådana halter att den var giftig och mutagen (mutationsframkallande). (Inose, T. & Murata, K. Int. J. Food Science Tech. 30: 141-146, 1995).

Se även: Orsaker till att hälsovådliga ämnen kan bildas genom genmanipulation.

Inget "skräp" i arvsmassan. Molekylärbiologerna har inte kunnat komma underfund med vad 97% av arvsmassan har för uppgift. Man har kallat detta för "Junk-DNA", dvs skräp-DNA. Man trodde att DNA-koderna var slumpvist uppradade i detta "skräp". Men 1994 kom en vetenskaplig rapport som visade att dessa 97 % inte alls var slumpvis fördelade utan hade en uppbyggnad som var slående likt det mänskliga språket. Man drog slutsatsen att en sådan systematisk ordning i koderna talar för att "Junk-DNA" innehåller kodmeddelanden till cellen. Ännu har man inte lyckats koden och vet myckt lite om dess funktion. (se Flam, F. "Hints of a language in junk DNA", Science 266:1320, 1994). Se även "Arvsmassan mycket ofullständigt känd".

Virusproblemet. Det är vanligt att man lägger in virusgener i den genmanipulerade organismens arvsmassa. Den genmanipulerade sojan från Monsanto och majsen från Ciba-Geigy, som nu importeras till EU innehåller gener från blomkålsmosaikvirus som är närbesläktat med ett gulsotsvirus (B-Hepatit) och också släkt med AIDS-virus. Vid genmanipulation av fisk har man använt sig leukemi- och ett cancervirus. Det har visat sig att genmanipulation ger virusgenerna en tendens att bli instabila. De får därigenom en benägenhet att förena sig med andra virusgener. Detta medför att det kan bildas nya virusformer som kan vålla problem. Se "The virus hazard". Se även Mae-Wan Ho och Greene, A.E. and Allison, R.F. "Recombination Between Viral RNA and Transgenic Plant Transcripts," Science 263: 1423-1425 (1994).

Kan gener från maten gå in i blodet? DNA-molekylerna som arvsmassan består av, är
ganska motståndskraftiga mot uppvärmning och nedbrytning. Ett forskarlag vid universitetet i Köln, Tyskland, fann att gener kan överleva oskadade i magtarmkanalen hos möss. Genfragment kunde påvisas i blodet 2-6 timmar efter födointag för att sedan försvinna. Inte förrän man gjort samma typ av undersökning på människor kan man säkert avgöra om genmanipulerade livsmedelsgener kan tas upp hos människor. Om så visar sig vara fallet finns det anledning att utreda bland annat om upptag av gener från sjukdomsframkallande virus kan utgöra en hälsofara. Referens: Shubbert R et al. "Ingested foreign (phage M13) DNA survives transiently in the gastrointestinal tract and enters the bloodstream of mice." Mol Gen Genet (1994) 242:495-504.

Samma forskargrupp har nyligen rapporterat, återigen på möss, att generna som mössen ätit, inte bara hamnade i blodet, utan togs upp av cellerna i levern, mjälten, inälvorna och i vita blodkroppar. I en del fall hittade man så mycket som en cell på tusen som innehöll dessa främmande gener. (New Scientist jan 4 1997, p 14). På något sätt gjorde cellerna sig av med dessa gener inom 18 timmar. Men forskarna utesluter inte möjligheten att de ibland kan bli kvar i cellerna, ehuru detta återstår att bevisa.

I en tredje studie fann man att virusgenerna tagits upp i cellerna hos ett musfoster vars moder ätit mat med tillsats av viruset.

Mycket forskning återstår innan man kan avgöra om upptag av gener från maten kan ske hos människa och om det kan ha någon medicinsk betydelse. Resultaten kan tas som en varning för att denna möjlighet inte är helt utesluten.

Spottstyver till USA-forskning om miljöriskerna. Det amerikanska jordbruksdepartementet (USDA) har 1996 rekommenderat utdelning av tio forskningsanslag om de ekologiska riskerna med genmanipulerade produkter. Totalsumman är bara 1,5 miljoner dollar, vilket är ytterst litet jämfört med de miljardbelopp som satsas på utveckling av dessa produkter.

EU storsatsar på genteknikforskning. För tidsperioden 1994-1998 har EU anslagit 73 miljoner ECU (cirka 620 miljoner kr). 528 laboratorier från alla EU-länder deltar. 77 industriella projekt ingår. Ett stort problem i USA har varit de lukrativa lönerna som genteknikforskarna fått. Samma utveckling kan nu väntas i Europa. Kommer forskare som kan förvänta sig välbetalda anställningar vid genteknikföretagen att kunna vara objektiva och opartiska vid bedömning av nyttan och riskerna med gentekniken?

Nu kan man spåra manipulerade gener i maten. En amerikansk forskare har utvecklat en extremt känslig metod att spåra genmanipulerad arvsmassa bland livsmedel. Det är en avancerad DNA-analys metod som är av samma art som den man använder i kriminaltekniken för att identifiera en person med hjälp av mycket små mängder av blod- eller vävnader.

Den amerikanska metoden är så känslig att den ger utslag till och med när det finns en enda genmanipulerad sojaböna bland 10.000 naturliga sojabönor. Eftersom DNA har en ganska stor motståndskraft mot kemisk påverkan och hetta, kan det finnas möjlighet att spåra genmanipulerat DNA även om råvaran kokts eller behandlats kemiskt. För närvarande utreds var gränserna går. Enligt ett E-mail till oss häromdagen har man funnit att det fortfarande går att identifierade gener efter rostning, dvs rejäl upphettning av sojabönor. Likså finns det gott om gener i äggviteextrakt från soja trots en hel del kemisk bearbetning.

Ett välrenommerat holländskt forskningsinstitut gör testerna. Det heter "TNO Food and Nutrition Research Institute" POBox 360; 3700 AJ Zeist; The Netherlands; Tel +31 30 694 4233; Fax: +31 30 695 7224. Se GeneticID

EU-beslut om märkning fritar många vanliga livsmedel från märknings tvång.

(970117) EU-parlamentet har den 16 januari 1997 beslutat om märkning av genmanipulerade livsmedel. Man kräver märkning endast för levande livsmedel och för livsmedel som inte är "huvudsakligen lika" (substantially equivalent) sina naturliga motsvarigheter. Detta innebär i praktiken att de flesta produkter framställda av genmanipulerade råvaror, inklusive den nu importerade sojan från Monsanto och majsen från Ciba-Geigy kommer att slippa krav på märkning.

Soja finns i cirka 60% av bearbetade livsmedel.  Det finns tusentals prodkuter som innehåller soja. Några vanliga livsmedel som kan innehålla sojaextrakt i någon form är bland annat barnmat, glass, bröd, bakverk, charkuterivaror, vegetariska "biffar" m m. Dessa livsmedel behöver alltså inte märkas även om de innehåller genmanipulerad soja.

Detta innebär att konsumenterna inte får en chans att skydda sig mot eventuella skadeverkningar av genmanipulerade livsmedel som, trots att de är "huvudsakligen lika", kan innehålla hälsovådliga ämnen som inte upptäckts på grund av de låga kraven på oskadlighetsprövning (se artiklarna "EU:s metod för oskadlighetsbedömning är otillförlitlig" och "Sojan och majsen som EU godkänt är inte ordentligt testad").

Detta beslut innebär att genteknikföretagens intressen sätts före omsorgen om männi skors säkerhet.